Kim Swartz
Nu tänker jag skriva någonting här som jag vet att jag inte får skriva om egentligen - min älskade bror!
Jag har trots omständigheterna lovat honom att aldrig under tiden han är hemifrån berätta för honom hur mycket jag saknar honom eller att jag med hela mitt hjärta längtar ihjäl mig till den dag då han kommer hem.
Men jag vet, åtminstonde tror och hoppas, att han inte läser det här under tiden han är nere i Bankok.
Jag saknar honom så att det gör ont. För varje dag som går så ökar saknaden med så mycket att det inte går att beskriva i ord. Att ha varit ifrån sin bror i fyra månader har fått mig att inse hur förbaskat mycket jag verkligen älskar den grabben.
Han är bland det bästa som har hänt mig, och tillsammans med Petra är dom de absolut bästa syskonen man kan ha.
I alla lägen!
Så idag när ett email ploppade upp i min inkorg, som för det mesta är fylld med en massa jobbiga mail ifrån Facebook, så slog mitt hjärta lite fortare, och tårarna började rinna. Han är så obeskrivligt bra så det är inte klokt.
Och samtidigt som hans brev fick mig att gråta av glädje så vällde skrattet fram.
Han får mig alltid att skratta! Han behöver bara öppna munnen och jag viker mig, samt ligger hoppkurad på golvet i små jätteattacker.
Jag minns en gång, då han skulle visa mig ett klipp på datorn. Ett klipp som egentligen var så himla tråkigt.
Det var mogonsoffan, ett program som säkert varenda människa sätt. (?). Det var någonting med att programledaren utropade;
- "jag vill ha färskpotatis"
och så kommer en bonde inklampandes i studion och kastar en färskpotatis rakt i pannan på henne.
Inte kuul.
Men vi skrattade, och vi skrattade så mycket att han vek sig över armstödet på skrivbordstolen och jag låg hängandes halvt utanför sängen. Vi kunde inte sluta skratta och vi såg klippet om och om igen, skrattade lika mycket, andades och tröck på repeat.
Jag älskar min bror, och jag saknar honom mer och mer för varje dag som går!
Men samtidigt vet jag att han har det som bäst när han får göra det han vill och när han får uppleva livsfarliga saker och gå över gränser där man absolut inte får gå över, för sådan är han.
Och det är för den han är som jag älskar honom, så mår han bra och är lycklig ja, då är jag också det.
Då är jag också det.
Jag har trots omständigheterna lovat honom att aldrig under tiden han är hemifrån berätta för honom hur mycket jag saknar honom eller att jag med hela mitt hjärta längtar ihjäl mig till den dag då han kommer hem.
Men jag vet, åtminstonde tror och hoppas, att han inte läser det här under tiden han är nere i Bankok.
Jag saknar honom så att det gör ont. För varje dag som går så ökar saknaden med så mycket att det inte går att beskriva i ord. Att ha varit ifrån sin bror i fyra månader har fått mig att inse hur förbaskat mycket jag verkligen älskar den grabben.
Han är bland det bästa som har hänt mig, och tillsammans med Petra är dom de absolut bästa syskonen man kan ha.
I alla lägen!
Så idag när ett email ploppade upp i min inkorg, som för det mesta är fylld med en massa jobbiga mail ifrån Facebook, så slog mitt hjärta lite fortare, och tårarna började rinna. Han är så obeskrivligt bra så det är inte klokt.
Och samtidigt som hans brev fick mig att gråta av glädje så vällde skrattet fram.
Han får mig alltid att skratta! Han behöver bara öppna munnen och jag viker mig, samt ligger hoppkurad på golvet i små jätteattacker.
Jag minns en gång, då han skulle visa mig ett klipp på datorn. Ett klipp som egentligen var så himla tråkigt.
Det var mogonsoffan, ett program som säkert varenda människa sätt. (?). Det var någonting med att programledaren utropade;
- "jag vill ha färskpotatis"
och så kommer en bonde inklampandes i studion och kastar en färskpotatis rakt i pannan på henne.
Inte kuul.
Men vi skrattade, och vi skrattade så mycket att han vek sig över armstödet på skrivbordstolen och jag låg hängandes halvt utanför sängen. Vi kunde inte sluta skratta och vi såg klippet om och om igen, skrattade lika mycket, andades och tröck på repeat.
Jag älskar min bror, och jag saknar honom mer och mer för varje dag som går!
Men samtidigt vet jag att han har det som bäst när han får göra det han vill och när han får uppleva livsfarliga saker och gå över gränser där man absolut inte får gå över, för sådan är han.
Och det är för den han är som jag älskar honom, så mår han bra och är lycklig ja, då är jag också det.
Då är jag också det.
Petra, Martina & Kim för ett antal år sedan
Alltid lika seriöst !
En väldigt lycklig Kim efter stundenten. haha!
En bild som jag faktiskt snodde ifrån hans semesterblogg. Ni skulle bara veta hur den där takvåningen såg ut. inga kommentarer.
Aningen seriösare, för en gångs skull :o
Där har ni färskpotatis klippet.
Enjoy.
Kommentarer
Postat av: Deniesé
Vilket fint inlägg gumman ! :)
Och du och Petra är lika !
Trackback