Jag vet, förlåt.
Men saken är den att jag inte varit mig själv på ett tag nu, och är nog inte det nu heller egentligen. Men samtidigt känner jag att jag inte längre kan gömma mig bakom stängda dörrar eller förtränga mig i min egen sorg. Det går bara inte och livet fungerar inte så, även om vi psykiskt sätt skulle tycka att det vore rätt skönt ibland.
Så jag är som sagt ledsen för all dålig energi jag spridit på senare tid och hoppas att ni inte är allt för trötta på mig, även om jag tycker jag har varit ganska duktig på att dölja mina känslor. Men några har nog märkt en skillnad och det är till er jag ber om ursäkt, för jag vet att ni inte tycker om när jag inte är mitt vanliga jag.
Så nu har jag med hjälp av min hemliga dagbok kunnat skriva av mig och kommit in på andra spår, bättre vägval.
Och jag ska försöka att bli gladare och mer positiv, men räkna inte med för mycket för jag vill inte se er besvikna.
Och till er som inte alls förstår vad det här handlar om så sätt det inte på tankarna, för det finns ingenting att fundera över.
/ m's
Jag saknar dig förstår du inte det? ..
*
Det är kört, det är sjukt, ingenting är som förut
Det är stört, jag flippar ur
Gör nånting, det är akut.
Misslyckad morgon ..
Kanske även borde tillägga att dagen var underbar och att många bra minnen skapades. (L)
Idag har dagen, precis som alla andra dagar, bara flytit på och i stort sätt varit lika tråkig som alla de andra skoldagarna. Trist, grå och deprimerande (även om vädret faktiskt var ganska fint idag) .
Och ennu värre är det nu när Becca är bortrest hela veckan ut .. :(
Och även om jag älskar att skriva och uttrycka mina känslor så var inte novellskrivningen så lyckad denna morgon. Det började tragiskt nog med att jag vaknade upp och insåg att jag skulle komma försent till skolan. Så jag kastade på mig myskläder, satte upp håret och i stort sätt rusade till skolan. När jag kommer dit tio minuter efter att vi skulle ha börjat får jag reda på att vi hade sovmorgon just denna morgon och att jag nu blev tvungen att ensam spendera en timma på en utav bänkarna i den nybygga byggnaden. kul. -.-
Ae, ha det bra och,
Take Care!
/ m's
Bilder tagna under eftermiddagen. (:
Mord i mammas kök!
Bara faktum över att det precis för ungefär 30 minuter sedan såg ut som om det utförts ett mord i mammas kök gör att jag undrar hur i helvete jag kunde bära lingonburken i locket ?!
Men jag antar att när man är hungrig och fingrarna liksom kliar av iver så gör man lite som man vill, de vill säga, slarvar lite när det gäller framplockningen.
Allt detta slutade i kaos och köksmattan är nu på väg till soptippen. Väggarna gick som tur var att torka av och golvet samt ugn/tak/mikro likaså, pjuh.
Om mamma hade varit hemma när den här händelsen inträffade hade det varit mitt blod ihopblandat med all lingon som legat och kletat längst väggar och golv där ute i köket. Det hade sätt bra ut i aftonbladet. Tänk er rubriken "Ilsken mamma dödar dotter efter lingonkalabalik", det hade skapat en hel del skvaller.
Det sägs att en bild säger mer än tusen ord, jag kan inte hålla med!
Dessa två bilder som du hittar lite längre ner beskriver inte ens hälften av den känsla jag kände över just den här städningen. Efter 30 minuter krypandes på golvet med en disktrasa och en hink med lingonfärgat vatten är man rätt slut trots allt.
Denna lilla men ändå stora lingonexplotion har nu orsakat mig en försening till mammas jobb. Vi får väl se om hon kan finna några lingonavtryck på mig och min slitna kropp. Wish me good luck? ;)
Take Care!
/ m's
Dessa två bilder togs då halva upptorkningen redan var avklarad, så tro inte att det var en liten, as I sad, "explotion", jag har aldrig sätt någon större !!
Och sen bara för att den här låten är muybien så får ni den också.
wiho!
Vill du smaka min bläbärspajj?
Det får inte hända.
Min mobil har gått och blivit en pajj. En alldeles egen blåbärspajj. Och visst låter det mummsigt? Men tänk dig en bläbärspajj helt torr utan vaniljsås eller vad ni nu brukar ha på ? Grädde kanske? ..
Faktum är att alla mina bilder och all min musik IS GOOONE!
Det är inte sant. (jo föresten, det är sant)
Jäävla mobilhelvete, jag gjorde inte ens något fel! Jag gör aldrig fel, aldrig aldrig aldrig.
Bra självförtroende jag har, hmm, ooohja! :D
Nej men det är seriöst nuva bland det värsta som kan hända. :'(
Alla mina minnen är ju på det där simkortet (eller mjao, i mobilen. för bilderna följde ju tydligen inte med i simkortet för jag är en KLAANT)
Och visst, jag kommer förmodligen få en ny mobil nu när det är andra gången den där skitsaken går sönder (PÅ SAMMA SÄTT -.-) och jag kanske t.o.m får en Iphone. (nej, jag får nog inte det föresten. fan.) Men iallafall --
MIINA BIIILDER . Min MUUUSIIIKK. Jag har ju skrattat och gråtit till den där musiken och nu så är allt borta.
bara sådär.
uhuhuh, jag är arg. mört är ledsen. och irreterad. och sur.
... sa jag att jag var arg?
Ja, jag sa nog det ..
Det där leendet kommer tillbaka samtidigt som mina bilder och min musik hittar hem till mamma.